En blekt blondins bekännelser

Joo, ungefär så skulle tillvaron kunna beskrivas just i detta nu. Fortfarande inte resistent mot dagisbacillerna och är inne på min tredje rejäla förkylningen sen jag började som barnflicka. Shoppingsuget är totalt överväldigande och jag drömmer både dag och natt om kanelfärgade MC-boots, Hope-koftor och vippiga sidenkjolar. Tyvärr är studentfattigdomen lika överväldigande den och jag har tvingast komma till freds på tanken att som mest handla en extra mössa den här månaden. Depressivt men kan nog vara nyttigt i längden inbillar jag mig.
SWOT-analys är det jag sitter och jobbar med nu (minus bloggpaus). I biblioteket. På universitetet. På en lördag. Jag dör. ComHem har nämligen bestämt sig för att vara världens mest kundfientliga företag och således har vi inte haft fungerande bredband på en dryg vecka, och de har inte möjlighet att skicka en tekniker förrän nästa måndag. Skitkul verkligen.

Men allt är inte dåligt! Nejdå, det mesta är faktiskt fint och bra i tillvaron. Jag fick B på min hemtenta (lättad utandning), Klara har bokat biljetter för att komma hit och hälsa på och vi har äntligen fixat plåtar till vår ugn så att jag kan baka! SItter och funderar på att dra igång värsta storbaket när jag kommer hem men det kanske är lite väl ambitiöst.

Nu, tillbaka till analysen.

Jag är inne i en matfas just nu, husmanskostfasen - raggmunk, pannbiff, köttbullar med potatis, brunsås och lingon är liksom allt jag är sugen på. Och kroppkakor då förstås, men det är ju ständigt återkommande. Jag tror att jag är den enda 22-åringen i världen som med hyfsat jämna mellanrum faktiskt gör egna kroppkakor - mummens!

Kom på att det där inlägget igår lät lite väl deppigt. Idag mår jag bättre, solen skiner och jag har varit duktig och pluggat massor så att jag ligger i fas med mitt militärsiska studieschema. Känns till och med helt okej och nästan lite roligt att jag om en stund ska åka iväg till kidsen och vara där ändå till sent sent ikväll.

Har jag verkligen inte bloggat sedan den 19 september? Skandal! Tack Lena och Klara för att ni smäller till mig när det har gått för lång tid. Grejen är att det varken finns tid eller ork för att sköta den här lilla bloggen som man borde, mina dagar ser oftast ut som följer: går upp alldeles för tidigt, åker till skolan alldeles för tidigt, har tre timmar föreläsning på förmiddagen, lunch, tre timmars föreläsning på eftermiddagen, åka direkt ut och hämta barnvaktsbarnen på dagis, leka, laga middag, diska, åka hem, plugga ett par timmar, sova. Och så börjar det om igen. Och igen. Och igen. Notera att Per inte är nämnd i den där lilla beskrivningen. Kan vara för att vi typ inte setts på 5 dagar, våra scheman krockar totalt nuförtiden och jag känner mig trött, trött och lite trött. Ungefär så.

Vaknade för en stunde sen med förkylningen från helvetet... igen. Har inte tid med det här! Ska ju skriva hemtenta och gå till banken och hämta kidsen på dagis och springa förbi skolan och allt det där. Skitskitskitskitskit.

Precis vaknat med den mest kompakta bakfyllan någonsin, den är så sjukt påtaglig. Hur jag lyckades ta mig hem från båten imorse vid sjutiden utan att trilla omkull är ett mysterium.

Men oh boy vad kul jag har haft! Jag har sjungit karaoke, dansat, ätit gottt, druckit för mycket, dansat lite mer, pratat med sjukt mycket roliga människor och druckit lite till. Bilder kommer.

Nu, någon form av mat.

mobilen håller på att ladda ur, hittar inte laddaren och MÅSTE använda mobben till väckarklockan imorn då jag ska upp sjukligt tidigt. Har alltså stängt av den för att konservera lite energy. Såg verkligen fram emot era fyllesamtal från Elins fest natt, but please please ring inte för då kanske den laddar ur och jag försover mig och missar kryssningen.

Okidoki?

Imorgon ska jag gå hemifrån okristligt tidigt för att träffa upp resten av ekonomnollorna klockan 06:45 på Vikingterminalen. För vi ska på X-ning!! En hel Viking Line båt full med potentiella kompisar och karaoke, kan det bli bättre? Jaaa, det skulle vara det där med tiden då...

I och med att jag kommer att vara borta söndag morgon till måndag morgon och antagligen inte kommer att må som en nyponros under måndag dag så försöker jag vara förutseende och göra färdigt allting innan tisdagens seminarium redan idag. Uppgiften består dels i att läsa en bok som handlar om kritiskt tänkande och utveckla två diksussionsfrågor på detta tema, dels att läsa igenom övriga gruppens frågor och allmänt vara så förberedd man bara kan för att otvunget kunna briljera med sin intelligens. Men jag har fastnat! Känns som att allt jag skriver bara är blaj och att jag inte kan få fram två vettiga separata frågor utan att de hela tiden glider in i varandra.

Har bestämt mig att jag får ta 2 glas vin när jag är färdig, det borde ju vara ett incitament om något?

Idag är jag gräsänka, Per är i Växjö och jag är ensam hemma med kissekatten. Egentligen borde jag utnyttja det här tillfället till max och ha rejv på balkongen eller nåt, men jag är så sjukt trött att jag planerar att diska, sortera tvätt, läsa nåt kapitel i min kursbok och sen gå och lägga mig. Typ så skoj är jag. Men lite glamour har jag i alla fall haft i tillvaron idag, efter en heldag med föreläsningar stack jag och mina nya klasskompisar (säger man så på universitetet?) Erika och Emil ner på stan och drack fredagschampagne. Sjukt trevligt, ska bli vår nya tradition.

Måste bara säga att jag har fått en nyfunnen och enorm respekt för alla föräldrar därute i landet som inte bara lyckas vara mamma och pappa, men även jobba och hinna vara människa lite grann en stund emellanåt. Hur gör ni?

Igår hade jag min första dag på mitt nanny-gig ute i Danderyd! Mjukstartade med att bara ha den minsta killen men det var alldeles tillräckligt för första dagen. Idag däremot tänkte jag att jag skulle chockstarta nerverna lite för att se hur mycket man klarar av och fick därmed med mig 5 glada små killar hem från dagis/skola, "mina" tre ordinarie grabbar + 2 kompisar. Bara att laga middag till 7 personer tar ju sin kvinna, men att göra det samtidigt som man inte får släppa minstingen ur sikte och även se till att de äldre barnen inte bråkar om TV-spel och studsmatta var inte det lättaste. Men jag grejade det! Känner mig stolt och glad men oerhört trött. När jag sitter här med ett glas vin, kikar bloggar och kämpar mot impulsen att gå och lägga mig nu 21:13 så kan jag inte låta bli att tänka på alla er som faktiskt gör det här på heltid. Som kommer hem efter en hård arbetsdag, lagar middag, skjutsar till träningar, tröstar och plåstrar om, byter blöjor och leker. Ni som aldrig får åka därifrån, ta ett glas vin och varva ner. Hur lyckas ni? Hur lyckades min mamma ha två ungar och vara ensamstående och jobba heltid? Herrejösses. Dagens hjältar.

Ujuj, länge sen uppdatering men det är verkligen full rulle i livet just nu. I måndags började jag plugga på Stockholms universitet på riktigt och de tre närmsta veckorna kommer nog vara en förvirrad dimma av nya intryck, nya människor, plugg och nollning. Och vilken nollning sen! Heja grupp 8! Vi körde igång lite lätt redan i måndags med indelning i grupper och rundvandring, igår var det femkamp (jag vet att jag brukar hävda att jag inte är någon tävlingsmänniska, men det är något med äggrace och kampsångstävling som lockar fram Klüften i mig...) följt av pubhäng. Imorgon ska vi käka middag med faddergruppen och sen gå ut, på måndag är det Hawaiisittning och söndagen den 9 september okristligt tidigt på morgonen kastar en Finlandsfärja loss med 250 nybakade ekonomstudenter ombord. Kul har jag i alla fall!

Känner att jag inte riktigt har hunnit ta in första kursen ännu, men har i alla fall kommit igång så smått med kurslitteratur och seminarieförberedelser. Hela första terminen läser vårt program, ytterligare ett kandidatprogram, andraårare från PAO-programmet, fristående kursare och alla civilekonomer samma kurs. Allt som allt är vi nästan 700 personer i en enorm föreläsningssal och då är det lätt att känna mig ganska liten. Har inte vågat ställa mig upp och prata ännu men planerar att briljera med min intelligens inom en snar framtid.

Massa kul folk har jag träffat också! En hel del potentiella kompisar som jag ser fram emot att lära känna bättre och hänga med. Skönt för en utböling som mig att nollningen är så himla välorganiserad så man får chansen att träffa så mycket nytt folk som möjligt. Men jag saknar en sak - namnlekar!! Hittills har jag lyckats koppla ihop ett femtontal namn med rätt person, men av 700 personer är det ganska futtigt. Får börja ha en fusklapp och polaroidkamera i handväskan helt enkelt...

Nu är det snart dags för sängen, imorgon hägrar Acnes kollektionsutförsäljning klockan 07:30 och för att vara i hyggligt god tid betyder det att jag måste åka hemifrån med 06:33 bussen... Oh, what we do for fashion.

So long!

Sitter precis och kikar igenom mina räkningar för månaden och hickar till när jag kommer fram till att dessa slutar på en sammanlagd kostnad av 7700:-. Ingen hisklig summa egentligen men betänk då att jag ska börja leva på CSN nästa månad. Vet ni vad studiemedlet ligger på nuförtiden? 7364 kronor. Det betyder alltså att om jag fortsätter mina nuvarande konsumtionsvanor så kommer jag att gå back ca 350:- i månaden, mat icke inräknat. Känns ju finemang.

Nu är jag minsann lite nervös. Har en såndär lustig sistadagenpåsommarlovet-känsla som man hade när man var liten. För imorgon är sommaren officiellt slut för min del, jag ska plugga igen och måste vänja mig vid att inte kunna spendera min tid precis som jag själv finner lämpligt. Men det ska bli sjukt kul också! Ser fram emot att få lite struktur på tillvaron, och framförallt lära känna nya människor. Samtidigt känns det lite vemodigt att tänka på att en sån här sommar dröjer det nog innan jag får igen, en sommar där jag genom massa massa övertid att ta ut lyckats få heltidslön juni, juli och augusti och sammanlagt jobbat kanske 5 veckor. 60 000 spänn för fem veckor liksom. En sån månadslön kan jag nog se mig om i arslet efter de närmaste 10 åren. Eller nånsin för den delen.

Nej, nu ska jag inte vara varken sentimental eller bitter utan ägna mig helhjärtat åt att vara förväntasfull! Precis som det ska vara.

nu börjar fotona från festen i sjöstaden att trilla in på facebook och by the looks of it så har jag i alla fall jäkligt kul, det där som jag skrev i förra inlägget om att jag var snygg kan vi stryka däremot. Men det bjuder jag på, hellre glad än snygg alla dagar i veckan. Också en note to self, be aldrig Anka om ett glas vin - hon kommer då nämligen tillbaka med ett plastglas modell ölsejdel fylld till kanten med vin. Kanske bidrog till den glada stämningen dock.

Idag har jag varit och scoutat universitetsområdet. Väldigt glad att jag är ett planeringsfreak som måste kolla allting i förväg, för det tog inte mindre än 45 minuter att hitta till salen där jag ska ha introduktionsmöte på onsdag, inte så kul att kuta runt svettig och stressad onsdag morgon.

Fantastiskt kul fest igår må jag säga, snygg var jag och roligt hade jag! Men idag trött, ack så trött.

Just nu är jag fattig som en kyrkråtta, men att shoppa postorder kostar ju ingenting (i alla fall inte denna månaden) så jag låtsades inte se när de här små skönheterna slank ner i min korg. Superduperfina ju och passar till allt inbillar jag mig. Och 20 procent rabatt var det också minsann. Är de inte helt fantastiska?




Annars sitter jag och försöker komma ur den totala koman efter min monsterfrukost (typ en halvliter juice, halvliter thé och 3 enorma frallor med skinka och medwurst, loooovely) så att jag kan styra upp mitt yttte och dra mig iväg till Street och kolla på finfina nya designers. Och ikväll blir det baluns i sjöstaden med älskade Anka, viva Stockholm!

Ikväll ska vi minsann vara kulturella, jag, min kära sambo och svärmor Eva ska på pinaokonsert på slottet. Mer pretentiöst än så blir det nog inte, men väldigt trevligt förhoppningsvis. För att lätta upp finkulturstämpeln på veckan så var jag och Per på SM i stand up comedy på Norra Brunn i måndags, hinkade öl och garvade och hade det allmänt fint. I övrigt står inte finkultur speciellt högt i kurs hos mig just nu, vilket kan demonstreras av att det just nu är Harry Potter som står för litteraturen och Martin Lawrence för filmen här hemma. Enough said.

Och om en vecka ska jag börja plugga igen.

Njuter av att få sova i sin egen säng, pussa på sin sambo och klappa på kissekatten. Det är inte förrän man är hemma som man upptäcker hur mycket man längtat hem!