Snabb utveckling
Novas utveckling just nu går i rekordfart. De senaste 3 veckorna har hon gått från att åla sig litegrann då och då till att kunna resa sig upp på knä mot saker och idag har hon till och med stått på alla fyra med fötterna i golvet istället för knäna! Däremellan har hon även hunnit lära sig hur man ålar sig fort och lärt sig krypa (men ålandet går fortast, så hon föredrar det). Dessutom kan hon NÄSTAN sätta sig upp själv. Hon sätter sig men med en hand kvar i golvet, för hon kommer inte riktigt upp i upprätt läge än. Med den här farten så kanske hon kan det redan imorgon, vem vet? Galet är det i alla fall. Hon är ju bara 7,5 månad.
Förlossningsberättelse del 2
Lördag 4 juli (v. 36+5)
Dags att bli igångsatt. För att starta förlossningsarbetet så användes ett så kallat vaginalinlägg - Misodel. "Liten rektangulär plastbit innesluten i ett polyesternät med band" står det på FASS. Barnmorskan satte in inlägget vid lunch och sen skulle det vara kvar där i upp till 24 timmar beroende på hur kroppen reagerade. Mer spännande än så blev det inte den här dagen.
Söndag 5 juli (v. 36+6)
På morgonen var det dags för den vanliga rutinen. Kissa i kopp, CTG och blodtrycksmätning. När jag kissade så ramlade inlägget ut och jag fick lite panik, men tydligen så var det ingen fara. Jag fick ligga resten av förmiddagen med CTG och jag har aldrig någonsin haft så ont i ryggen för det var bara i ett enda jävla läge som man kunde höra bebisens hjärtljud. Jag hade inte så jättetydliga värkar än, vad jag minns, men det hade börjat göra lite ont iallafall.
Runt lunchtid (eller något senare) så fick vi äntligen komma ner till förlossningen. Jag var öppen ungefär 3 cm då och man tog hål på fosterhinnan så att vattnet skulle gå. Sedan satte man in en elektrod på bebisens huvud för att höra hjärtljuden tydligare och därefter satte man in en slang (eller nåt) i livmodern för att bättre kunna mäta värkarna eftersom CTG:n inte visade värkarna så tydligt. På det sättet slapp jag även CTG:n, men gissa om det är svårt att gå på toaletten med en massa sladdar och slangar som hänger mellan benen och dosor i ett gummiband på magen. Och sen paniken när man ser att fostervattnet är grönfärgat, så man vill skynda sig så man kan fråga personalen om allt är okej.
Jag och sambon gick omkring en stund i korridoren (jag med gåbord) men det gjorde mer och mer ont så tillslut ville jag bara lägga mig. Jag var trött och jag var så rädd och orolig så att jag bara skakade okontrollerat. Barnmorskan ville ge mig lite lugnande så att jag skulle slappna av och kanske få sova en stund men jag vägrade. Jag försökte sova mellan värkarna och skakningarna i den mån det gick (inte så bra). Barnmorskan kom in för en ny undersökning. Jag var öppen 4 cm och blev erbjuden lustgas - rena himmelriket! Jag minns ingenting efter detta och jag har ingen aning om hur lång tid som passerade men när jag vaknade till nästa gång så var det för att det hade börjat trycka på rejält och jag kände mig extremt bajsnödig... Barnmorskan undersökte mig igen och jag vet att jag hann tänka "Nu säger hon väl att jag är öppen 6-7 cm eller nåt. Vad fan gör jag då? Det går ju inte att hålla emot."
"Du är öppen 10 cm, det är bara en liten kant kvar men bebisen ligger fortfarande högt. Det kanske är dags att ringa på narkosen nu så att du får den där ryggbedövningen."
Va? Vad sa hon? Varför ska jag ha ryggbedövning om jag är helt öppen? Det får man väl för att lindra smärtan från värkarna när man är typ 6 cm öppen? Som tur var så lyckades jag fråga varför (var lite borta fortfarande av lustgasen), för det var ju inget som min sambo hade nån koll på.
Jag fick ingen ryggbedövning utan jag fick börja krysta istället och eftersom bebisen fortfarande låg ganska högt så kändes det ju som att det inte hände nånting alls och jag upprepade gång på gång att det inte skulle gå. Mellan två krystningar så frågade barnmorskan om jag ville känna på huvudet, antagligen för att få mig lite mer motiverad, men nej, det var inget för mig. Jag krystade några gånger till och i en och samma krystning så åkte helt plötsligt hela ungen ut, inte ens barnmorskan var beredd!
Måndag 6 juli (v. 37+0)
Hon föddes precis kl. 00.00. Hon var 47 cm lång och vägde 2865 g. Så liten, men så perfekt! Väl uppe på mitt bröst så låg hon bara och tittade runt i ett par timmar. Att leta efter mat var tydligen helt ointressant. Jag blev sydd, vet dock inte riktigt hur mycket. När jag frågade svarade barnmorskan bara att det var bristningar av grad 1, på gränsen till grad 2.
Vi blev kvar på förlossningen ett bra tag. Dels så tror jag att det var väldigt fullt på BB, dessutom så blev jag inte kissnödig och dom vill ju gärna att man kissar innan man lämnar förlossningen. Jag fick in flera stora glas med saft men nej. Det hjälpte inte. Tillslut bestämde jag mig för att försöka kissa ändå. När jag reste mig upp så snurrade allt (visade sig senare att jag hade 72 i blodvärde). Det slutade med att jag fick åka rullstol till toaletten men jag bad om att få klara mig själv på toaletten iallafall (det tog tid, men det gick). Att kissa var värre än jag trodde. Det gjorde väldigt ont och i säkert 1,5-2 veckor så kissade jag i duschen. Nej, det är inte så fräscht men man lär sig knep för att lindra smärtan från olika saker. Att sitta på en mjuk kudde när man sitter ner är en annan sån grej. Då gör det lite mindre ont när man sitter på lite hårdare ytor.
Tillslut fick vi komma upp på BB-avdelningen. Då var det förmiddag redan. Sambon åkte hem och jag blev ensam kvar med bebis...
Förlossningsberättelse del 1
Lördag 27 juni (v. 35+5)
Sent på kvällen bestämmer jag mig för att ringa till förlossningen. Jag har huvudvärk och jag kan inte dra mig till minnes att bebisen rört på sig på hela dagen. Huvudvärken är ett av symptomen jag ska vara uppmärksam på eftersom jag har äggvita i urinen - början till havandeskapsförgiftning. Kvinnan i telefonen tycker att jag ska komma in för säkerhets skull så vi packar ihop det sista till BB-väskan "utifall att" och så beger vi oss mot förlossningen. Jag kör.
Väl inne på förlossningen så får jag kissa. Äggvitan visar nu +3. Jag kopplas upp på CTG och man kollar puls och blodtryck. Blodtrycket är högt, minns inte hur högt men undertrycket är över 100. Vi får träffa en läkare som gör ett ultraljud för att uppskatta barnets storlek och så kollar hon på mina extremt svullna ben och fötter och ställer lite frågor. Det slutar med att jag blir inlagd för havandeskapsförgiftning. Hela kommande veckan spenderar jag inlagd på sjukhus. Varmaste veckan på hela sommaren. Bebisen i magen mådde för övrigt bra och det gjorde ju jag med egentligen, för jag kände inte av det höga blodtrycket.
Fredag 3 juli (v. 36+4)
Blodtrycket går inte ner trots medicinering men eftersom jag mår så pass bra som jag gör så blir jag lovad att få åka hem på permission över helgen och komma tillbaka på söndagen för att sedan bli igångsatt på måndagen. Jippi! Jag blir överlycklig över att jag ska få komma hem och blodtrycket slår helt nya rekord. Minns inte exakt men runt 170/115. Barnmorskan för dagen kommer inspringande och frågar om jag hunnit ringa efter skjuts än. Det har jag.
"Ring tillbaka och säg åt din sambo att han får packa ihop lite grejer och komma hit istället. Du kommer inte få vänta tills på måndag med att bli igångsatt."
Flicka eller pojke?
Nu vet ju jag redan att det med största sannolikhet ligger en liten tjej i magen men jag tyckte ändå det här var väldigt intressant för mitt resultat blir extremt varierande.
Hjärtljud
Över 140 slag/minut = Flicka
Under 140 slag/minut = Pojke
Lugn/vild bebis
Lugn bebis = Flicka
Vild bebis = Pojke
Halsbränna
Mycket halsbränna = Flicka
Lite halsbränna = Pojke
Illamående
Mycket illamående = Flicka
Lite illamående = Pojke
Hög/låg mage
Låg mage = Flicka
Hög mage = Pojke
Toppig/bred mage
Bred mage = Flicka
Toppig mage = Pojke
Mammans hårväxt
Samma/mindre hårväxt = Flicka
Mer hårväxt = Pojke
Hickande bebis
Mycket hicka = Flicka
Lite hicka = Pojke
Pigmentrand
Kort/ingen/svag rand = Flicka
Lång/tydlig rand = Pojke
Mammans skönhet
Minskad skönhet = Flicka
Bibehållen skönhet = Pojke
Blödande tandkött
Mycket blödande tandkött = Flicka
Lite blödande tandkött = Pojke
Mammans cravings
Surt, frukt, grönsaker = Flicka
Choklad, salt, lakrits = Pojke
Mammans vårtgårdar
Suddigare kanter = Flicka
Starkt avgränsade = Pojke
Utputande navel
Tidigt i graviditeten = Flicka
Sent i graviditeten/inte alls = Pojke
Samlag nära ägglossning
Sällan = Flicka
Ofta = Pojke
UVI
Många UVI, ofta = Flicka
Inga/få UVI = Pojke
Viktuppgång
Mycket viktuppgång i början = Flicka
Lite viktuppgång i början = Pojke
Av totalt 17 myter så får jag endast 6 svar som tyder på en flicka och hela 11 som påstår att det blir en pojke. Det ska bli spännande att se vem som tittar ut om några veckor (eller varför inte redan inatt?!) Både barnmorska och läkare har sagt att de tror på flicka, men det har inte gått att se ordentligt.
43 dagar kvar
43 dagar till beräknad förlossning. Det känns att det är nära. Bäckenet gör ont (men bara när jag ligger ner), fötterna är svullna, snart passar väl inga skor längre. Nattsömnen är värdelös. Är det inte halsbränna så är jag kissnödig, och är det inte det så gör det ont i bäckenet. Ibland gör det ont MELLAN benen också, tydligen bebisen som rör på huvudet. Bristen på sömn gör att jag gråter åt lite allt möjligt (gravidhormoner också såklart men sömnbristen är värre). Allting är tungt och ansträngande. Ja, det var väl det.. Nu ska jag nog försöka packa klart BB-väskan. Har bara lyckats packa ner bebisens saker än.
Fixering
Jag har haft ilningar eller stickningar mellan benen några gånger nu och idag gjorde dom väldigt ont. Tydligen så är det bebisen som fixerar sig! Jag frågade barnmorskan i onsdags om hur bebisen låg och hon tyckte det kändes som att huvudet låg nedåt vilket stämmer med min teori om att jag har en fot under högra revbenet, så det verkar som att det blir en vaginal förlossning iallafall och inget kejsarsnitt (men det kan ju alltid hända akuta saker). Jag har varit så orolig för att den skulle lägga sig i sätesbjudning. Ultraljud igen på måndag, längtar efter min älskade unge!
Kort fundering i v. 26
Vart är egentligen bebisen? Den är över 30 cm lång men jag har inte direkt nån mage.
Magen växer
nu ser jag faktiskt skillnad på magen på bilder, dock inte i verkligheten. Känns och ser ut som samma gamla mage även om tröjor sitter lite tightare och mina gamla jeans kunde jag ju glömma för längesen. Det enda tråkiga är ju att vara tjock och gravid, man får ingen gullig gravidmage. Åtminstone så har inte jag fått det än.
Bilder från 25 januari, 25 februari och 25 mars (v 23)
Gravidstatus v. 24
Innan jag blev gravid och även i början av graviditeten så var jag helt övertygad om att jag skulle få en komplicerad graviditet och jag skulle gå upp minst 30 kg.
Nu kan jag konstatera att hittills har det varit löjligt enkelt att vara gravid. Inga krämpor (mer än mitt ben som fortfarande är bortdomnat). Alla värden är toppen och jag mår precis som vanligt. Bebis sparkar och jag kan inte annat än njuta av det. Dessutom - vågen står fortfarande bara på +4 kg! Jag var t o m tvungen att fråga barnmorskan idag om min vikt men hon sa bara att jag ska vara glad för det. Så länge alla värden är bra så är det inget att oroa sig för.
Fosterrörelser
Hon har tumlat runt där inne varje kväll i snart en veckas tid (som jag har känt), men ikväll när jag är nere av diverse anledningar och längtar hur mycket som helst efter henne då är det heeelt stilla i magen.
Tankar och känslor
Jag är så tacksam för att det än så länge verkar vara en fullt frisk liten bebis som simmar omkring där inne i magen. Lyssnade på hjärtljuden i torsdags hos barnmorskan och allt var bra, 129 slag per minut. Jag trodde att jag skulle vara mer exalterad över allt som händer. Ultraljudet, hjärtljuden, första rörelserna, ja allt. Men jag längtar mest till slutet av juli när jag får träffa min skrutt för det är då resan börjar på riktigt. Visst ser jag fram emot nästa ultraljud och längtar tills jag får höra hjärtljuden igen men huvudsaken är att bebisen mår bra när den kommer ut.
På tal om fosterrörelser så har jag väl anat nånting ibland men igår kändes det som om hon hade boxningsmatch med min urinblåsa. Jag var inte kissnödig men det kändes som om jag fick slag mot urinblåsan och för varje gång så uppstod en kissnödighetskänsla som försvann lika fort.
Förlossningen känns inte läskig alls än så länge, bara smärtlindringen. Hur ska man veta vad som är bäst för mig och just min förlossning liksom? Jag litar helt och hållet på att kvinnokroppen är skapad för att föda ut ett barn och det tillsammans med personalen på förlossningen gör mig trygg. Sen vet jag ju att min övervikt är en nackdel och kan göra förlossningen extra jobbig. Min mamma orkade inte hela sin förlossning med mig. Vet inte vilken fysisk form hon var i då men hon var 36 år och förlossningen var väääldigt lång (närmare 2 dygn har jag för mig).
På tal om fosterrörelser så har jag väl anat nånting ibland men igår kändes det som om hon hade boxningsmatch med min urinblåsa. Jag var inte kissnödig men det kändes som om jag fick slag mot urinblåsan och för varje gång så uppstod en kissnödighetskänsla som försvann lika fort.
Förlossningen känns inte läskig alls än så länge, bara smärtlindringen. Hur ska man veta vad som är bäst för mig och just min förlossning liksom? Jag litar helt och hållet på att kvinnokroppen är skapad för att föda ut ett barn och det tillsammans med personalen på förlossningen gör mig trygg. Sen vet jag ju att min övervikt är en nackdel och kan göra förlossningen extra jobbig. Min mamma orkade inte hela sin förlossning med mig. Vet inte vilken fysisk form hon var i då men hon var 36 år och förlossningen var väääldigt lång (närmare 2 dygn har jag för mig).
Magen växer långsamt
25 januari vs. 25 februari
RUL
I onsdags var vi iväg på det berömda rutinultraljudet. Fantastisk upplevelse! Våran lilla skrutt var väldigt livlig där inne och vid ett tillfälle sträckte den ut alla fingrar så man såg handen jättetydligt. Min älskade lilla unge! Det gick bara att se kön från ena hållet. Barnmorskan hade velat se framifrån också men det ville inte bebben men fick iallafall veta att det antagligen är en liten tjej. Annars var allt bra, lite smal, men det kunde bero på dålig bild också. Ska på läkarbesök om 1,5 vecka för att kolla upp det.
Här ligger hon med armen upp för örat, benen uppdragna mot magen och så kan man skymta en liten fot.
Money money money...
Att köpa hus och bli gravid 3 dagar efter man flyttat in (ja, jag vet vilken dag jag blev det) är inte optimalt. Eftersom det redan hade tagit ett par år av försök så räknade vi inte med att det skulle bli någon bebis på egen hand så vi hade ju planer för att fixa klart allt är hemma. Tapetsera, måla och fixa i ordning i trädgården men så blir det ju inte för nu måste pengarna användas till annat. Skötbordet är ju klart, nu står sängen på tur...
Skötbordet på plats
I helgen så beställde jag skötbordet som äntligen kommit in i lager efter lång väntan. Har inte hittat något som känns helt hundra och jag var ärligt talat inte helt säker på det här heller när jag beställde det.
Våra krav:
- Hjul så att vi kan dra det närmare handfatet samt flytta det när vi ska in/ut ur duschen.
- Mycket förvaring
- Ska kännas stabilt och säkert för barnet
Det här skötbordet kommer från ett märke som heter Inovi. Jag har googlat på skötbordet men inte hittat så många som skrivit om det, mer än sidorna som säljer det. Det rekommenderas för barn upp till 1 år/11 kg.
Positivt:
Massa fack att lägga grejer i
Höga kanter på skötbädden
Stabilt, trots att det är gjort till stor del i plast
Inbyggd badbalja under skötbädden
Negativt:
Om man inte låser alla fyra hjul så går det fortfarande att flytta på skötbordet.
Förvaringsburkarna på "mittenplanet" vill inte tryckas ner ordentligt, men antar att det löser sig med tiden när dom fylls med saker.
Bruksanvisningen hade kunnat vara tydligare.